Christoffer Krämer – föreläsare

När jag började på lärarhögskolan i början av nittiotalet och blev tillfrågad vad som drev mig till yrket svarade jag att jag ville ha ett jobb där jag kunde prata oavbrutet utan att någon kunde avbryta mig. Denna villfarelse har lyckligtvis tjugo års högstadieelever effektivt tagit ur mig och jag är en bättre människa som en effekt av detta. Viljan att prata, undervisa och berätta har dock inte falnat och som föreläsare delar jag med mig av mina många års erfarenheter som lärare där ”rakt”, ”tydlig” och ”frispråkig” är epitet som ofta använts om mig. Som föreläsare drar jag också nytta av mina parallella tjugo år som speldesigner, skribent och föreläsare kring spel, interaktionsdesign och gameification. Tillsammans gör det mig både van och lämplig att prata om skolan och dess utmaningar idag, var vi är på väg i framtiden och hur vi kan utnyttja – och i vissa fall undvika att försöka utnyttja – spel som pedagogisk metod.

Barn och vuxna och vikten av att veta vilka som är vilka

Barn och ungdomar är fantastiska men de växer upp och försöker hitta sig själva samtidigt som de måste hitta sin plats i en otroligt föränderlig och ibland otäck omvärld. Aldrig förr har vuxna och vuxet samarbete varit viktigare för att hjälpa dem rätt i tillvaron. I detta läge är ett bra samarbete mellan skola och hem en nyckel. Efter att ha jobbat som lärare i tjugo år ser jag hur vi som vuxna inte alltid levererar på det sätt som vi borde – att vi bygger murar lika ofta som vi bygger broar – och detta är inte acceptabelt. Vi kan inte förvänta oss att barn och ungdomar ska samarbeta väl om vi som vuxna förebilder inte ens klarar av det. Räfts och rättarting krävs – och den börjar med var och en av oss i detta nu! På detta tema erbjuder jag två föreläsningar. En riktad till föräldrar och en riktad till lärare:

Föreläsning 1: Så här blir föräldrar skolans bästa tillgång

I ett antal rapporter och debattartiklar beskrivs föräldrar som ett av skolans växande riskområden – ja till och med ett arbetsmiljöproblem. Många oroar sig för hur föräldrars syn på skolan som en serviceinrättning kan äventyra elevernas kunskapsinhämtning. Hur kunde det bli så här? Hur kunde föräldrar tillåta sigatt hamna i den positionen att skolan ser dem som ett hinder och hur kunde skolan glömma att föräldrarna alltid är skolans bästa tillgång? Med humor och iakttagelser från 20 år i skolan i bagaget pratar jag med föräldragrupper och ger dem både insikter från livet bakom katedern och konkreta tips som redan dagen efter hjälper dem att bli skolans bästa tillgång. Pekpinnar utlovas!

Föreläsning 2: Det är vi lärare som gjort föräldrar till ett problem

I lärarrummet gräver lärare ibland skyttegravar mellan sig och elevernas föräldrar. Hälften av all dokumentation som görs gynnar egentligen inte eleverna utan är bara skyddsbarriärer mellan skolan och vårdnadshavare. Hur kunde det bli så här? Hur kunde vi som lärare tillåta att föräldrar ses på det sättet när ju vi är vuxna och professionella och själv kan styra hur relationen till föräldrarna ska vara? En liten och kanske växande grupp föräldrar har verkligen gjort livet som lärare mycket jobbigar men hur kunde vi glömma att en långt mycket större grupp föräldrar tvärtom er en ofantlig tillgång som vi inte utnyttjar. Med humor och iakttagelser från 20 år i skolan i bagaget pratar jag med föräldragrupper och ger dem både insikter från livet bakom katedern och konkreta tips som redan dagen efter hjälper dem att bli skolans bästa tillgång. Pekpinnar utlovas!